ex-effect
Nu har jag fått tillbaka min värme lite.
Det här med ex är rätt knepigt faktiskt. En person som har stått dig som närmast under en tid och sen försvinner för att sedan komma tillbaka som en vän en tid senare. Jag har haft en riktigt seriös kille det höll i 14 månader och vi träffasdes när var 14 och han var 16. Vissa säger att man inte kan "älska" när man är 14 men jag älskade honom över allt annat. Kommer ihåg känslan varje gång man kom hem till honom, varje gång man fick en kyss, smekning på ryggen, ja allt tillochmed våra bråk var bra eftersom känslar efteråt när man blir sams är underbar. Min första och störta kärlek so far. Jag släppte honom rätt omgående men jag saknar fortfarande det vi hade.
min andra kille var totalt olik den förste, både i utseende och sätt. Han var lite mer av en såndär kille som inte visar sina känslor och tycker det är jobbigt att träffas ofta. Men när vi väl träffades pirrade det till ordentligt i magen. Det höll bara två månader, kanske för att jag försökte göra honom till en person han inte var, kanske för att vi aldrig fick den där kär-känslan på ritkigt. Vem vet?
De senaste veckorna har det surrats en del om min ex, har stött på dem ute, fått märkliga sms och telefonsamtal mitt i natten. Kommer jag någonsin kunna avskärma dem från min värdl? Eller behöver man inte ignorera dåtiden, är det okej att göra dåtid till nutid sålänge ingen blir sårad går det väl? eller sårar man sig själv inombords utan att veta om det?
Jag kommer nog aldrig bli klok på det iallafall. Kommer alltid ha en hat-kärlek till det som varit och dom två personerna som fanns där då.
