lumparkärlek
Imorgon åker min älskade, fina, underbara, bästa pojkvän in i lumpen. Lyckligtvis är det i revinge ( lund ) men 11 månader är en rätt lång tid. Det är först idag som jag verkligen fattar det, att vi inte kommer kunna träffas när vi vill.
Vill man så kan man och vi vill så finns egentligen inget problem här. Mest saknaden som kommer svida och göra ont.
Dom två första veckorna får vi inte ha någon kontakt, inga sms, telefonsamtal eller mejl. NADA! Det kommer bli jobbigt..
Sen får han iallafall komma hem varje helg och han kan om han vill köra hem på vardagar efter 6. Bensinpengarna bränner dock iväg ganska lätt då.
Baby jag är stolt över dig och du ska veta att jag älskar dig väldigt väldigt mycket!
Detta är bara ett eldprov på att vår kärlek är stark.
hej du, ja jag vet hur det känns. jocke åkte också in i lumpen i morse. revinge, han också. men jag tror säkert att allt kommer gå bra både för din man och min egen :)
men som du säger, det är saknaden som är värst!
