we can make it better

Har hamnat i någon form av deprission igen, bara gör ingenting och varken orkar, vill eller kan.
Stressen inför framtiden börjar hinna ikapp verkligeheten nu.
De flesta flyr land och rike för att nå mål och drömmar, själv vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Dagarna flyter ihop och jag börjar tro att jag är galen.
Hatar att må dåligt utan att veta varför.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0